onsdag 21 december 2011

Släktmiddagen var inte så kul

Släktmiddagen på Dalgatan var inte så kul. Skinkan smakade annorlunda än hemmaskinkan, kokad och griljerad på mammas vis. Där var så mycket sill i alla former. Sill var inte min favorit som barn men blev det senare i livet, och köttbullar på andra ställen blir aldrig som mammas...

Det var också en knepig stämning i det stora trähuset, med alla dessa nya farbröder och tanter som vi barn inte kände något närmare. Men undan för undan höjdes stämningen i takt med att karlarna skålade i brännvinet till maten och med de stora grogglasen med Eau de vie. Någon enstaka kvinna kanske tog en sup men det var ovanligt.
Vi promenerade tillbaka hela vägen till Östermalm under lite småkäbbel mellan våra föräldrar.
Då var det roligare med julafton i Selånger, hemma hos mormor och morfar.