Sundsvalls Tidning:
Småmysigt om Sundsvall på 1950-talet
Det är en ungdomsbok som Arne Svensson, författare och före detta journalist, har skrivit. Men samtidigt är det en tidsmaskin för de som växte upp på 1950-talet i Sundsvall.
"Stentornet" handlar om Peo som är i tioårsåldern och får besök av jämnårige Jerry under två sommarveckor. De är kompisar när Peo är och besöker sin morfar tillsammans med mamma Viola i Åsen utanför Östersund. Den här sommaren blev det ingen resa västerut men Jerry får komma på besök – och upptäcka Sundsvall, tillsammans med oss läsarna.
Vad gör de tioåriga killarna som är så intressant? De gör det som killar i den åldern på den tiden gjorde: de spenkar (spionerar), jagar äventyr i form av besök i ett gammalt spökhus och så håller de sig undan farlige KG och hans gäng av barnrikehuskillar. Med utgångspunkt i hemmet på Klintgatan får vi följa med på flera vandringar in mot centrum.
Spenkandet övergår efter ett par dagar i en spännande jakt på två skumma typer som de har skuggat. Det är någonting lurt som det håller på med, och det för Peo och Jerry ner till hamnkvarteren där det är stojigt och inte alls så stillsamt som i dag. Där ligger båtarna på rad och det mesta lastas för hand.
Arne Svensson berättarspråk är enkelt, och historien är också enkel och kanske inte alltför originell. Men han kryddar hela historien med namn på platser och saker som i dag känns främmande men som för många väcker liv i gamla minnen:
Kumo, Johanssons Livs, matkällare med syltburkar, 25-öres päronglass, Sundsvalls Tidnings lokal med slamrande sättmaskiner och rader som ska gjutas i bly, EPA, Sundsvalls-Posten, Saga-biografen med Hopalong Cassidy, Rivalkola, bilar med Y, AA och O. Havregrynsgröt och kakao med socker och mjölk, rabarberkräm, kurs i engelska från Hermods, spårvagn till Pettersvik eller Kubikenborg, China-schack, utomhuslekar som "Klumfot kom igen", Rör-radio, honka efter bussen, "Väst på glöa", Gambrinus-hallen och Stentornet på Södra berget.
Mycket av det här är borta, men lever kvar på sidorna i "Stentornet".
"Stentornet" handlar om Peo som är i tioårsåldern och får besök av jämnårige Jerry under två sommarveckor. De är kompisar när Peo är och besöker sin morfar tillsammans med mamma Viola i Åsen utanför Östersund. Den här sommaren blev det ingen resa västerut men Jerry får komma på besök – och upptäcka Sundsvall, tillsammans med oss läsarna.
Vad gör de tioåriga killarna som är så intressant? De gör det som killar i den åldern på den tiden gjorde: de spenkar (spionerar), jagar äventyr i form av besök i ett gammalt spökhus och så håller de sig undan farlige KG och hans gäng av barnrikehuskillar. Med utgångspunkt i hemmet på Klintgatan får vi följa med på flera vandringar in mot centrum.
Spenkandet övergår efter ett par dagar i en spännande jakt på två skumma typer som de har skuggat. Det är någonting lurt som det håller på med, och det för Peo och Jerry ner till hamnkvarteren där det är stojigt och inte alls så stillsamt som i dag. Där ligger båtarna på rad och det mesta lastas för hand.
Arne Svensson berättarspråk är enkelt, och historien är också enkel och kanske inte alltför originell. Men han kryddar hela historien med namn på platser och saker som i dag känns främmande men som för många väcker liv i gamla minnen:
Kumo, Johanssons Livs, matkällare med syltburkar, 25-öres päronglass, Sundsvalls Tidnings lokal med slamrande sättmaskiner och rader som ska gjutas i bly, EPA, Sundsvalls-Posten, Saga-biografen med Hopalong Cassidy, Rivalkola, bilar med Y, AA och O. Havregrynsgröt och kakao med socker och mjölk, rabarberkräm, kurs i engelska från Hermods, spårvagn till Pettersvik eller Kubikenborg, China-schack, utomhuslekar som "Klumfot kom igen", Rör-radio, honka efter bussen, "Väst på glöa", Gambrinus-hallen och Stentornet på Södra berget.
Mycket av det här är borta, men lever kvar på sidorna i "Stentornet".
Länstidningen, Östersund:
Tydliga och starka minnen
om att vara barn på 50-talet
Förre LT-journalisten Arne Svensson, numera bosatt i Storvreta utanför Uppsala, har efter pensioneringen börjat skriva skönlitterärt och debuterar som författare med ungdomsboken "Stentornet".
Det är en nostalgisk berättelse som utspelar sig i Svenssons barndomsstad Sundsvall. Tiden är början av 50-talet och huvudpersonen Peo är en pojke som jag tror har mycket gemensamt med författaren själv.
Peo får sommarlovsbesök av en kamrat från Östersund och tillsammans utforskar de staden med dess bostadsområden och parker, industritomter och hamnkvarter. Här händer egentligen inte så mycket, men för två pojkar med god fantasi lurar ett äventyr i varje buske.
Så småningom kommer de dock en alldeles riktig smugglarliga på spåren, hjälper polisen att nysta upp härvan och hamnar som hjältar på tidningens förstasida.
En oväntad knorr i slutet bidrar till behållningen av boken, som i övrigt har sina främsta förtjänster i tidsfärgen och den inlevelsefulla skildringen av den unge Peos tankar. Jag beundrar och avundas dem som har så tydliga och starka minnen av hur det var att vara barn.
Arne Svensson beskriver själv "Stentornet" som en ungdomsbok som med fördel kan läsas med vuxna. Jag tror inte att den fungerar för ungdomar, åtminstone vill de som jag har i min närhet ha betydligt mera raffel än vad som står att finna här. Som tillbakablick för 50-plussare, och då speciellt de som har anknytning till Sundsvall, torde den fungera bättre.
Ett plus också för snyggt omslag och professionell layout. Alltför många books on demand-böcker tvingas gå ut och möta världen iklädda taffliga kostymer. "Stentornet" tillhör inte dem.
Åsa Eriksson Ahnfelt
Dagbladet, Sundsvall:
"Trevlig och underhållande roman"
Författare: Arne Svensson
Sundsvall under 1950-talet. Det är sommar och två pojkar, Peo från Sundsvall och bäste kompisen Jerry från Östersund, får uppleva ett spännande äventyr.
Jerry får bo hemma hos Peo och dennes mamma under två veckor av sommarlovet. De är i en ålder, 10–11 år, då Grevebäcken på Östermalm i är tillräckligt spännande för att sätta igång fantasin hos dem.
De gator de rör sig på är i huvudsak Solgatan, Klintgatan, Skogsgatan och Vintergatan. Men naturligtvis är två unga pojkar rörliga och Fridhemsgatan, järnvägen, Sundsvalls hamn med alla båtar och centrum i Sundsvall är platser de förflyttar sig till.
De två kamraterna börjar anteckna bilnummer, de utforskar ”spökhuset”, de kryper genom gångar och de spionerar på två män som de tycker ser skumma ut. Men när de följer de båda männen ner till hamnen och ombord på en båt blir de upptäckta.
Arne Svensson, journalist, uppväxt i Sundsvall, har skrivit en både trevlig och underhållande bok. Även om det är en bok i vilken han återberättar minnen från sina barndomskvarter och om egna upplevelser i en ålder då man är nyfiken på allt så är det en roman. Den vänder sig främst till unga läsare, men även vuxna Sundsvallsbor finner glädje i att läsa en berättelse från Sundsvall under 1950-talet.
Kjell-Ove Cederqvist
