Största lyxen i början på 1950-talet var att åka bil. Det fanns bara en familj på gatan som hade en bil. Det var en skär Austin A30, tror jag den hette, med en ganska stor och bullig kaross. Jag fick åka med i den några gånger och det var härligt.
Men någon tur i en skinande blank, gräsgrön Chevrolet som Thor Johansson ägde, blev aldrig av.
Johansson ägde en livsmedelsbutik på Norrmalm och en på Östermalm. Jag jobbade i Östermalms-butiken som springpojke ett år och fick åtminstone se den gröna, stora skapelsen några gånger. Men köra springpojks-ärenden i den passade nog inte.
Men en gång i slutet av en jobbig vecka slapp jag ta järnhästen uppför backarna igen. En granne till affären förbarmade sig över den småväxte ynglingen och hjälpte till med de sista körningarna och vi lastade in de tunga varukorgarna i bilen, en svart Volvo PV 444 med blinkers på taket. Oj, vad jag njöt och vad tacksam jag var över det generösa paret som körde ut varorna. Det kändes i hjärtat.
Men någon tur i en skinande blank, gräsgrön Chevrolet som Thor Johansson ägde, blev aldrig av.
Johansson ägde en livsmedelsbutik på Norrmalm och en på Östermalm. Jag jobbade i Östermalms-butiken som springpojke ett år och fick åtminstone se den gröna, stora skapelsen några gånger. Men köra springpojks-ärenden i den passade nog inte.
Men en gång i slutet av en jobbig vecka slapp jag ta järnhästen uppför backarna igen. En granne till affären förbarmade sig över den småväxte ynglingen och hjälpte till med de sista körningarna och vi lastade in de tunga varukorgarna i bilen, en svart Volvo PV 444 med blinkers på taket. Oj, vad jag njöt och vad tacksam jag var över det generösa paret som körde ut varorna. Det kändes i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar