Det var han med den grå rocken som basade för dag-gänget. Han var fruktad av de yngre lärlingarna, kanske mest för sitt sura, buttra sätt, när han grymtade fram något med den ständiga pipan instucken i munnen. Men en gång såg jag honom faktiskt skratta, han var mänsklig och från den dagen släppte den stora skräcken för honom.
Det var lärlingarnas, eller snarare den lärling som var senast anställd, som fick ta sig an att slänga gårdagens tidning i blyformat. Det var ett slamrigt jobb där all text gick vidare för återvinning, först ner i plåtkärran sedan ner i källaren via en kanal som var dragen mellan sätteriet och gjuteriet i källaren.
Men ve den som råkade slänga mässingslinjer eller klichéer i blykärran, då blev det liv på Lothar nere i källaren.
Allt material på tidningssidan som skulle sparas till exempel underlaget för bilderna, stegen, plockades undan och sorterades in i sätteriet.
Det var också lärlingarnas ansvar att tömma sågen på blyrester.
De två faktorerna innanför glasdörrarna var lustiga att se. De var båda småväxta och liknande mycket sina små hundar. Den gladaste av dem var faktor för civilen, som avdelningen kallades där man producerade trycksaker till privata företag. Den andre mera buttre lille mannen var faktor för tidningsverksamheten. Han kanske var den som var lik sina hundar, mopsar.
Det var lärlingarnas, eller snarare den lärling som var senast anställd, som fick ta sig an att slänga gårdagens tidning i blyformat. Det var ett slamrigt jobb där all text gick vidare för återvinning, först ner i plåtkärran sedan ner i källaren via en kanal som var dragen mellan sätteriet och gjuteriet i källaren.
Men ve den som råkade slänga mässingslinjer eller klichéer i blykärran, då blev det liv på Lothar nere i källaren.
Allt material på tidningssidan som skulle sparas till exempel underlaget för bilderna, stegen, plockades undan och sorterades in i sätteriet.
Det var också lärlingarnas ansvar att tömma sågen på blyrester.
De två faktorerna innanför glasdörrarna var lustiga att se. De var båda småväxta och liknande mycket sina små hundar. Den gladaste av dem var faktor för civilen, som avdelningen kallades där man producerade trycksaker till privata företag. Den andre mera buttre lille mannen var faktor för tidningsverksamheten. Han kanske var den som var lik sina hundar, mopsar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar