Strömlidens figurer hittar till Sundsvall igen

Kriminalkommissarie Bo Strömliden är igång igen, trots tutandet i tinnitus-öronen. även den här gången drar kriminalfallet iväg åt Sundsvall bland annat. Strömliden är förankrad vid kriminalpolisen i Skåne och närmare bestämt i Malmö, men hittar vägar därifrån bland annat till Sundsvall, Jämtland och nu, Uppsala.
Den andra boken om Strömliden heter "Stjärngossen" och kommer ut så här dagarna kring Lucia och jul.

Stjärngossen

Lycka är att plocka strömming i rännstenen.

Saltströmming var något som jag gillade som barn, konstigt nog, för jag skänkte bort sillbitarna till närmaste klasskamrat i Skönsmon-skolans matsal.
En gång hade jag och en kompis som också bodde på "Klintis", på Klintgatan i Östermalm, en rejäl röta som man sa. En fiskbil hade tappat några kilo strömming efter gamla Riksväg 13, Fridhemsgatan. Kompisen var på alerten och tyckte att vi skulle gå till närmaste livsmedelsaffär och försöka få en kartong. Sagt och gjort, vi återvände och hivade i strömming efter strömming och fyllde kartongen.
Gladast var nog min mamma eller morsan som man sa när man kom upp lite i åren. Nu hade vi mat för flera dagar, och hon saltade in fisken så att det blev saltströmming. Den lyckan när vi plockade strömming kan jag förnimma än i dag.
Vi såg inget fel att ta reda på strömmingen, bilföraren hade inte märkt att han tappat en del av lasten och strömming som legat på gatan hade nog inte så stort värde för en del. Men vi som fick vända på slantarna förstod att uppskatta "gudagåvan" en skänk från himmelen, åtminstone någon meter upp från flaket. Vi delade förstås lika, min kompis och jag.

Var kommer efternamnet Persian ifrån?

 Min farmorsfarfar sockenskräddaren Johan Fredrik Persian i Tuna, Medelpad har satt myror i huvudet på mig. Jag kan inte hitta hans far och jag har ingen förklaring på vad hans efternamn kommer från.
Johan Fredrik föddes i Tuna församling 38 april 1795 och dog den 7 januari 1836 i församlingen, bosatt i "Bellsta". Han gifte sig med Ingrid Forssner, dotter till inspektorn Eric Forssner och makan Ingrid Söderdahl som var jungfru, barnmorska (jordemor) och kom från en bondsläkt.
Hittar bara några enstaka Persian i Medelpad varav den intressantaste var trädgårdsmästare vid Sundsvalls kyrka och hette Petter Persian. Han dog 1795, samma år som Johan Fredrik föddes.
Möjligen finns någon avlägsen släkt i Uppland där en Persian var klockare och smed.



född 28/4 1795, död 7/1 1836 i Bällsta, Tuna (Y). Gift 11/6 1821 i Tuna (Y)

Södra berget i Sundsvall plats för avslöjande kring mordet

Kalle Blomkvist var en figur som man tyckte var modig och spännande på min tid när jag växte upp.
Lite av Kalle Blomkvist är det kanske i min första bok Stentornet om ett par pojkars sommarlov i Sundsvall.

I höstas kom jag ut med en deckare - en kriminalroman, Den skållade mannen. Där får en lite mer vuxen deckare än Kalle Blomkvist, kriminalkommissarie Bo Strömliden, försöka reda ut ett mord på en pensionerad rektor i Malmö.
Jakten går över halva Sverige och i Sundsvall kan man spåra kanske upprinnelsen till mordet. Avgörande till det är en lunch på Södra stadsberget i Sundsvall tillsammans med en äldre scoutledare...

Celebriteter i Sundsvall

Plötsligt dyker det upp några minnen från uppväxten i Sundsvall. Kom att tänka på när Stålfarfar cyklade från Ystad till Haparanda på sidan om Sverigeloppet, tror jag att det hette. Jag fick se en glimt av honom i tävlingsloppets kölvatten. Men mest hejade jag på min morbror Nisse Wallner som var med i spurtavgörandet vid målet på Fabriksgatan i Sundsvall. Jag har för mig att han vann, men det är kanske ett önsketänkande, men han var i alla fall med i spurtklungan!
Lång-Ivar,  Röd-Lotta och Caramba tillhörde celebriteterna i stan som man skulle ha sett åtminstone en gång för att vara en äkta Sundsvallsbo.
Väl i lumpen på I5 fick vi höra från jämtarna att sundsvallarna skulle man akta sig för. De var inte pålitliga. Klyktattare var ett annan tillmäle. Men det var mest på skämt (?) liksom att jämtar kallas för surjämtar för att de var sura. Det senare uttrycket har jag fått en förklaring till efter att ha bott i Jämtland i några decennier. Uttrycket sägs komma från de hundskinnspälsar bönderna täckte sig med i slädarna när de gjorde sina affärer.De blöta pälsarna luktade surt när man kom in i värmen.